Första filmdockans sömnad

Tänk dig en film bestående av dockor i waldorfstil. Om du vill berätta om ett urval av viktiga personer, så blir det ungefär trettio dockor. Och sedan statistrollerna… Hur som helst, första omgången ska vara en grupp barn i sjätteklassaråldern. Vuxna och yngre barn anpassas därefter när det blir deras tur att sys. Här är första individen från början till att sömnaden färdigställts. Sedan återstår hår, ögon och mun. Men det är ingen fara, jag ska nog klara det här, och jag kan ju inte hjälpa för att jag ogillar symaskiner.

Jag handlade strumpor för dyra pengar, tidigt på morgonen och på bökiga Skanstull. Allt för att instruktionerna vi hade tillgång till sa att strumpor ska fungera som huvudets första lager.

Vi sydde och sydde för att hudtyget skulle passa. När vi fått till rätt storlek och form visade sig tyget ha för lite flexibilitet för att kunna träs på och sitta så man över huvud taget ser huvudformen, med ögonlinjen vi så omsorgsfullt spänt upp. Så det var ju lyckligt att vi hade ett annat tyg i ateljén som fungerade utmärkt. Värt att nämna är att när jag försökte skapa något av den hårda huvudformen (så att inte fiaskot skulle ha skapats förgäves) blev det till en liten vinglig skulptur av tyg och ståltråd. Jag vet inte alls vad jag ska ha den till.

Här fick vi sy ihop ordentligt. Lättare gjort än sagt, om man vill vara lustig.

Jag var tvungen att ta bilden mot bordsduk.

Nu har jag stuckit mig i fingrarna några gånger, men det är inte över än.

Oscar N.

Ateljén

Första filmdockans sömnad